Panem et Circenses

-Romarnas sätt att koppla av-

Gladiator (latin för svärdskämpe) var en slagskämpe under antikens Rom, som tvingades kämpa inför publik mot andra gladiatorer eller vilda djur på liv och död. De tränades och hölls inlåsta i särskilda gladiatorskolor samt uppträdde vid de många gladiatorspelen under romerska tiden. Gladiatorerna var ofta dödsdömda förbrytare, krigsfångar eller slavar men det var en tredjedel som var fria romerska medborgare som också antogs till att vara gladiatorer.

En gladiator kunde be om nåd under gladiatorspelen genom att lägga sig på rygg och sträcka upp vänster arm. Åskådarna kunde då rösta ifall de tyckte att gladiatorn skulle skonas. Tummen upp antas ha betytt att gladiatorn skulle benådas och tummen ner att denne skulle dödas. Hur det verkligen förhöll sig är inte fastlagt i några källor, förutom det faktum att tummen vreds åt ett eller annat håll. Om kejsaren var närvarande hade han det slutgiltiga avgörandet om nåd skulle beviljas.

Den unge Caesar visade stort mod, intelligens och uthållighet i striderna. Han blev så småningom en befälhavare som var populär i armén och bland folket. År 58 F.Kr. Valdes den 42-åringen Caesar till stårhållare över Gallien, just nu Frankrike. Caesar beslöt att lägga sig alla stammar inom själva området. Efter sju års långa krig återvände Caesar till Rom igen med tretton legioner och ett enormt krigsbyte. Han var en väldigt stor hjälte.

I Rom började senaten bli orolig över Caesars popularitet och makt ställning. I början av republikens tid hade de beslutit att om landet hotades av en stor fara, så skulle man få sex månaders tid välja en diktator som var fullständigt enväldig. Senaten föreslog att krigsbefälhavaren Pompejus skulle utnämnas till diktator. Caesar förklarades vara statens fiende och man krävde att han skulle upplösa armé och gick över gränsfloden Rubicun. ”Alea iacta est” (tärningen är kastad) sade han och syftade på att också tärningspel var förbjudet i Rom. Kampen mellan Pompejus och Caesar blev ett inbördeskrig som pågick fem långa år. Kriget slutade 48 f.Kr. När Caesar besegrade Pompejus armé i Egypten. Därifrån begav han sig på krigståg till Mindre Asien, Nordafrika och till Spanien, som han införlivade med den romerska republiken. Hans meddelande hem till senaten var kortfattad : Veni, vedi, vici! (jag kom, jag såg, jag segrade!) År 44 f.Kr. Tvingade Caesar senaten att välja honom till diktator på livstid, dessutom genomdrev han att han skulle få välja sin efterträdare.

Caesar tyckte att det var viktigt att underhålla det romerska folket. Skulle de vara nöjda, så skulle det vara lättare att härska över dem. Det var Caesar som sattsade mycket på gladiatorspel och circus.